Söndag 16:e December 2018
Det snöar fortfarande och nu är det så pass mycket snö på marken att man nästan kan kalla det riktig vinter. Får det nu bara ligga över jul också så är jag mer än nöjd.
Idag har jag varit en sväng hos Anna och Ronya, Panda fick följa med och hon och lille Sune hittade varandra ganska direkt och busade till och med en del. Sune lät som en liten mus som höll på att klämmas ihjäl i sin glädje, men Panda viftade mest på svansen och verkade lika glad för det.
Minst glad var nog Sally som tyckte att Panda var en inkräktare som försökte stjäla både uppmärksamheten, Sune och säkert allt hundgodis också.
Panda skötte sig så fint och var så försiktig med kissekatterna, så till och med Zlatan vågade komma ner och pussar lite med henne precis innan vi skulle åka.
Nakenkatten Pinky fick Anna dock stänga in på dass då hon tittade mordiskt på Panda och vässade klorna.
Igår var vi på Ullinge för årets första och enda julbord. Det var klart godkänt med en massa gott. Det är vi såna här tillfällen man förbannar sig själv lite för att man fortfarande äter som en liten fågelunge.
Senare framåt kvällen fick jag gå fram och tillbaka här i rummet medans jag masserade min ömma mage och Panda tittade på mig med stora oroliga ögon.. tarmstopp..
Om det berodde på julbordet eller fredagens narkos kan jag inte säga. Men de bad mig ju hålla ett extra öga så att det inte skulle krångla efter narkosen. Tydligen kan det bli lite lattjo lajbans av narkosmedlet. Tack och lov släppte det senare på natten och jag kunde falla till ro och sova..
Hur gick det i fredags då.. kom jag upp i tid? Ja, det gjorde jag. Jag var på operationscentralen prick klockan 07.00 och blev snart inkallad och fick prata med både läkaren, narkosläkare och vanlig sjuksköterska. Snart var jag ombytt och redo.
Jag fick ligga och vila en stund innan det var dags att komma in i operationsalen.
Där ska de så alltså sätta en infart i armen på mig. Det går sådär kan jag ju säga..
Efter tre spruckna blodkärl, och en hel spruta koksalt som gick jämte och rätt ut i armen på mig (men fin bula som resultat) så kallades narkosläkare in som satte infart med ultraljud. Hur många gånger de stuckit innan dess? Jag slutade räkna vid sex stick.
Jag berättade för personalen att jag sagt på förra besöket att jag är extremt svårstucken, men det kändes inte som att hon tog mig på allvar.
Det visade sig att hon hade heller inte skrivit något om det i min journal vilket dem inne på operationscentralen var ganska irriterade på.
Nu däremot står det med stor text att jag är extremt svårstucken och att ultraljudsapparat skall finnas tillgänglig när infart ska sättas.
När jag vaknade upp stod världens gulligaste sköterska vid mina sida och pratade med mig. Enligt läkaren hade allt gått bra, men det hade varit kämpigt även denna gång, men att nu satt spiralen där den skulle. Och när den ska bytas om 5 år ska jag sövas direkt, det ska inte göras något försök utan narkos, för det går inte.
De sa att jag kunde räkna med att blöda en del i en vecka och ha en del smärtor, men blöder gjorde jag bara lite första dagen och smärtor var det ungefär samma sak med.
Så över lag tycker jag att det har gått riktigt bra, nu hoppas jag bara att det fortsätter att kännas såhär bra så kommer jag vara mer än nöjd med min spiral i många år framöver.
Kram Sofia