Onsdag 21:a November 2018
Ja, idag blev en dag med en hel del blandade känslor.
När klockan ringde imorse var jag så vansinnigt trött. Har drömt riktigt konstiga drömmar hela natten och det ger ju inte någo ro direkt. Sen operationen mår jag ju alltid lite illa när jag vaknar, men idag var det extremt. Ett tag var jag helt säker på att jag skulle spy rätt ut.
Men efter några salta kex och lite dricka kändes det faktiskt mycket bättre.
Så in i duschen och försöka fixa till sig lite så att man såg representabel ut. Känner man sig inte på topp kan man ju alltid fixa till sig lite extra så att man ser pigg ut. Fake it until you make it! liksom.
Trots en medtrafikant som hade bestämt sig för att köra 70 på 100 väg så kom jag i tid till kirurgkliniken.
Jag fick både bra och lite mindre bra besked. Analysen av tjocktarmen visade inga ytterliggare cellförändringar. Puh!
Vi pratade om en nedläggning av stomin där man kopplar ihop tunntarmen och ändtarmen. Detta känns som ett bra alternativ för mig och han skulle se till så att jag fick en kallelse till Linköping som är ett av de tre sjukhusen här omkring som gör den operationen. Så att jag ska få träffa kirurgerna där uppe och gå igenom allt inför en operation.
Den tråkiga delen av detta är att som läget ser ut idag så kommer jag behöva operera bort min ändtarm i framtiden och då antingen få stomi igen, göra en bäckenreservoar eller något som heter en cocks blåsa. Men det ligger ett par år i framtiden så jag väljer att inte tänka så mycket på det just nu och bara se på nästa steg. Och vem vet vad de hinner upptäcka och utveckla på den tiden!
Anledningen till att jag behöver operera bort ändtarmen är för att risken för cancer är väldigt förhöjd och det är ju inget jag vill uppleva igen.
Eftersom operation ligger mellan 6-9 månader framåt i tiden tyckte Kalle (kirurgen) att sålänge jag inte får komplicationer av min fistelgång så skulle vi låta den vara.
Det som kan bli allvarligt är om fistelgången täpps igen utifrån och avföringen då letar sig ut på annat håll och bildar en ficka inne i magen på mig. Då kommer de behöva hjälpa mig att tömma den. Han tror också att den är därför min separation inte läker.
I bästa fall läker fistelgången av sig själv och då försvinner ju problemet i sin helhet.
Dock lät det väl inte som att han trodde att det var så troligt.
Tanken var att mamma och jag skulle haft lite hemma spa-dag när jag kom hem. Men först var jag så trött och sen gick vi en liten promenad tillsammans med alla hundarna och sen var mamma jättetrött. Så vi skjuter på det till morgondagen. Då blir det fotbad, nagelvård och ansiktsmasker tills vi är som 15-åringar i huden igen.
Nu tar jag och småtjejerna det lite lugnt. Det är ett bra tag kvar tills vi ska gå kvällspromenaden och fram tills dess hade vi inte tänkt att röra på oss mer än nödvändigt.
Kram Sofia